Corrente di Lontra.

Klockan ringer. Dags att gå upp. Klockan är åtta. Orkar jag verkligen? Läser ett sms. Ingen fika idag. Då är det inte värt att gå upp. Ingen lektion idag ju, bara papper som ska lämnas men de kan mailas in. Försöker svälja och det gör ont som jag vet inte vad. Om jag sover en stund till kanske det onda försvinner. Somnar om.

Vaknar halv nio. Halsen gör fortfarande ont. Går upp och startar datorn. Pluggar i iPoden och Lasse Lindh spelas högt. Jag måste ha te. Går ut i köket med ett mål; te med honung i. Attans! Honungen är slut. Vad ska jag göra? Att bara dricka te fungerar ju inte, man måste ha honungen. När öppnar Ica?

Ringer mamma. Hallå? Hej, det är jag. Är du vaken nu?! Jaa..? Jaha. Men du, när öppnar Ica?Har de öppet nu? Det borde de ha, jag är inte säker. Nej, inte jag heller och jag vill inte chansa. Gå till städskåpet. Varför då? Jo, men på pappkassarna står deras öppetider. 8. Jättebra. Ja, då går jag och handlar nu redan. Gör så. Hej då. Hej då.

På med lite kläder. Mössa, halsduk, vantar. Ut genom porten med sikte mot torget. Listan! Jag har glömt listan! En u-sväng och siktet har ändrats. Hämtar listan. Ut genom portet med sikte mot torget.

Ja, Louise har varit och handlat med pensionärerna idag. Redan klockan nio var jag på väg mot affären och väl där kände jag mig helt malplacerad. Det är inte direkt den affären jag kan bäst så att säga så det var lite förvirrat. Inte blev det bättre av att de bygger om. Huvudsaken är att jag fick min honung!

Att jag blev omsprungen av pensionärer lite då och då är en annan femma, de kan trots allt hela affären, vart varenda liten vara finns. Det kan inte jag och det känns faktiskt väldigt bra om jag får säga det själv.

Så kan alltså en dag i mitt spännande liv se ut. Nu ska jag koka te och hoppas att något annat intressant händer idag.