Corrente di Lontra.

Caroline jag är inte sjuk, jag lovar, en dag hemma och jag är friskare än friskast imorgon och då vi ska ha vår Indian night!

Testa förresten mitt Himalaya te idag.



Det luktade lika gott som det gjorde inne på tefabriken.



Fast jag köpte téet med för att det var från Indien än för att jag ville dricka det
och asken var rätt fin.

• It has low caffeine compared to that in coffee. It has the ability to expand blood vessels in people, specially women, who drink at least four cups of Tea per day, thus reducing the risk of coronary heart diseases in them.
  
• It also reduces cholestrol hypertension & cancer of lung, throat, breast, colon & prostate. Drinking Tea prevents dental cavities.
  
• Tea is virtually calorie-free drink: 1 calorie/100 ml.
  
• It has nutritional properties which means it is rich in vitamins minerals and antioxidants.
  
• Consuming 650 ml of tea provides over half of the total intake of dietary flavours, nearly 16% of calcium, 10% of zinc, over 10% of folic acid around 9%, 25% & 6% vitamins B1, B2 & B6 respectively of the daily requirement.
  
• Tea is pleasant, popular, socially accepted, econimical and safe drink. So enjoy your cup of himalayan Tea and stay assured that it is doing goo to your system...

Klockan ringer. Dags att gå upp. Klockan är åtta. Orkar jag verkligen? Läser ett sms. Ingen fika idag. Då är det inte värt att gå upp. Ingen lektion idag ju, bara papper som ska lämnas men de kan mailas in. Försöker svälja och det gör ont som jag vet inte vad. Om jag sover en stund till kanske det onda försvinner. Somnar om.

Vaknar halv nio. Halsen gör fortfarande ont. Går upp och startar datorn. Pluggar i iPoden och Lasse Lindh spelas högt. Jag måste ha te. Går ut i köket med ett mål; te med honung i. Attans! Honungen är slut. Vad ska jag göra? Att bara dricka te fungerar ju inte, man måste ha honungen. När öppnar Ica?

Ringer mamma. Hallå? Hej, det är jag. Är du vaken nu?! Jaa..? Jaha. Men du, när öppnar Ica?Har de öppet nu? Det borde de ha, jag är inte säker. Nej, inte jag heller och jag vill inte chansa. Gå till städskåpet. Varför då? Jo, men på pappkassarna står deras öppetider. 8. Jättebra. Ja, då går jag och handlar nu redan. Gör så. Hej då. Hej då.

På med lite kläder. Mössa, halsduk, vantar. Ut genom porten med sikte mot torget. Listan! Jag har glömt listan! En u-sväng och siktet har ändrats. Hämtar listan. Ut genom portet med sikte mot torget.

Ja, Louise har varit och handlat med pensionärerna idag. Redan klockan nio var jag på väg mot affären och väl där kände jag mig helt malplacerad. Det är inte direkt den affären jag kan bäst så att säga så det var lite förvirrat. Inte blev det bättre av att de bygger om. Huvudsaken är att jag fick min honung!

Att jag blev omsprungen av pensionärer lite då och då är en annan femma, de kan trots allt hela affären, vart varenda liten vara finns. Det kan inte jag och det känns faktiskt väldigt bra om jag får säga det själv.

Så kan alltså en dag i mitt spännande liv se ut. Nu ska jag koka te och hoppas att något annat intressant händer idag.

Mina fötter håller på att tina för lilla jag tänkte trotsa kylan och satte på sig converse när jag skulle bege mig ut till bussen, inte smart, inte smart. Nu var det trots allt runt en halvtimme sen jag kom hem men de är fortfarande inte tinade, så kallt är det ute alltså.

Nej, vad som skulle göra mig kush nu är en stor kopp rooibos, en färdigskriven rapport samt ett varmt land, gärna ett med stränder och palmer.

Kush är förövrigt hindi och betyder glad.

jag jobbar bäst under press, det är vad jag brukar säga men hur väl stämmer det egentligen? För nu sitter jag under press men det står still, fingrarna vill inte samarbeta med hjärnan och börja skriva allt det där som borde skrivas i rapporten.

Tappade all lust till att skriva om resan när jag fick sagt till mig att jag måste korta ner det, jag måste ta bort det mesta, nästan allt. Jag får bara skriva om det jag har i fakta kan man säga men vad jag egentligen vill är att berätta om hur ont det gör att små barn springer runt ens fötter och ber om mat eller pengar, hur fantastiskt det är att åka tuctuc och se alla färgglada tempel och hur stora kontrasterna är mellan människornar vardag; man ser de som har fina vackra saris och på gatan där de går ligger det folk med trasor på kroppen och sover.

Jag vill skriva om hur bergstopparna var snötäckta på morgonen, hur man såg barnen springa och leka eller att de satt på rad utomhus på långa mattor när det var provdags men att en kille som redan gått om två år sprang runt och jävlades med lärarna istället.

Den galna trafiken som jag trodde skulle bli min död, för man satt som på nålar när man åkte där eller så var det i alla fall i början för efter ett tag insåg man att även om de kör som galningar har de på något sätt koll på läger. Inte på det sättet vi har med övergångsställen, rondeller och trafikljus överallt, nej, där förlitar man sig på tutan, de tutar konstant och jag tror att de gör det för att de tycker det är kul, inte bara för att säga att de nu kör på fel sida av vägen.

Kossorna, gudarna och the golden temple som är heligt, inte har vi något sånt här och det är när man ser hur folk går till de små gudastatyerna för att be eller hur de i stora grupper besöker the golden temple som man blir avundsjuk och också vill ha en religion att förlita sig på, att luta sig tillbaks på, ha något där som tröst. Att man är den som tvivlar och ifrågasätter sådant egentligen är en annan femma...

Så många intryck, så mycket att dela med sig av men det enda jag får ta med är vad jag fick göra i Himachal, om man ser någon förändring och vad samhället tycker om att biståndsarbetare kommer dit. Frågorna är det inget fel på, absolut inte men jag har så mycket jag vill säga och att ha en mall att gå efter förstör helheten.

          

   

 

Ett litet ord som svenskan nästan är ensam om är det ordet som gör att svenska språket är rätt okej ändå, när man bortser från alla fula ord som välling, gaffel, korv, fåtölj och däck dvs.

Det lilla ordet är fika och om man vill läsa lite mer om det kan man göra det här.