Corrente di Lontra.

När vi (dvs jag, Karin, Sandra, Linnea och Anna) vandrade iväg mot deras hotell igen efter att ha dansat konstant i stort sett hade man knappt några fötter kvar. Smärta utan dess like var det... Men dagen efter då var mina fötter tillbaka, underbart tänkte jag och knatade utan några tankar på det runt i stan i några timmar, idag kommer jag få betala för det...

Det gör redan ont igen och inte nog med det så ska jag jobba idag vilket byter att jag knappt kommer få sitta ner något under hela dagen. Life is just great, isn't it?

Så jag lyssnar på musik som tröst och hittade den här braiga på den stora, klumpiga gamla datorn